Millo ska han heta!
Vi hämtade honom igår kväll (fredag). Osäker och trött låg han kvar i sitt bo han kom i. Lät han ligga där i två timmar innan jag lekte mamma och kallade på honom och med en vänlig putt i baken så kom han till slut ut! Trodde att ha skulle springa till första bästa gömställe men det gjorde han inte. Han gick omkring och nosa nyfiket. Gav ifrån sig små ynkla pip, man märkte att han letade efter mamman och syskonen. Lite då och då kom han fram och kelade med oss, han trampade med tassarna och gav ifrån sig spinnande läten.
Under natten sov jag på soffan så att han inte skulle känna sig ensam, vet inte om det spelade någon roll för att han vill ändå inte sova med mig, han strök omkring i den stora lägenheten (90 kvm, gigantisk för honom!) och lät så sorgsen. Fick inte så många timmar sömn. I morse hittade jag honom ihopa kurad bakom en fåtölj. Man kan ju inte hjälpa att tycka synd om den lille!
Men nu på eftermiddagen har han lekt och tuffat till sig, han har till och med hittat maten och lådan (jag blev så glad för nu kan jag andas ut lite).
Jag tror att han kommer att storm trivas här, det är ju klart att det är allt så nytt för honom. Det är nog världens gosigaste kise katt. Han spinner verkligen konstant!!!
